torsdag 27 augusti 2015

En återblick

Under läsåret 2014-2015 fick jag möjlighet att ha försteläraruppdrag i min kommun. Min huvudsakliga uppgift var att undervisa men jag fick också möjlighet att ta mig an en del andra utmaningar också. 


Hösten inleddes med ett uppdrag där jag under kommunens gemensamma kompetensutvecklingsdag på temat ”Språkutveckling i alla ämnen” genomförde en föreläsningsworkshop med fokus på individanpassad undervisning i grupp kopplat till temat för dagen. Senare under hösten genomförde jag ytterligare en workshop, eller kanske man kan kalla det för ett miniseminarium, i Älvsbyn, där jag tillsammans med en annan förstelärare berättade om just försteläraruppdraget på Komvux i Kalix. 

Jag har sedan 2012 drivit olika utvecklingsprojekt inom Sfi ("Att utveckla nätbaserad Sfi", "Att implementera nätbaserad Sfi") och fortsatte under hösten med projektet ”Digitala verktyg för studieväg 1 och 2”. Projektet pågick under hela 2014 och i januari var det dags att sammanfatta, utvärdera och presentera satsningen vi gjort till Skolverket.

Projektet tog sin utgångspunkt i Skolverkets formuleringar om ökad flexibilitet, individanpassning och kvalitet men också i Qarin Franqers forskning ("Att utveckla litteracitet i vuxen ålder - alfabetisering i en tvåspråkig kontext") om framgångsrik alfabetiseringsundervisning där undervisningen tar utgångspunkt i elevernas vardag. En annan utgångspunkt var också Franqers syn på att undervisningen måste kännas både meningsfull och användbar. En fråga som ställdes i ett inledande skede handlade om vad vi lärare egentligen vet om elevernas liv utanför skolan. Hur ser elevernas vardag ut och hur kan vi få kunskap om det? När, var och hur möter de det svenska språket? Vilka sociala praktiker ingår de i? Genom att utgå från ett resursperspektiv kan man ta tillvara elevens erfarenheter, lyfta fram dem och göra dem synliga. Det handlar om att sammanföra vardagslivets domän med skolans domän.  

Nästa led i formuleringen av projektet handlade om hur vi skulle kunna förverkliga ett resursperspektiv. Då såg vi möjligheten att göra det genom genom att köpa in läsplattor som eleverna sedan också skulle kunna ta med sig hem. Med hjälp av läsplattorna skulle eleverna kunna dokumentera språkhändelser och ta med sig sitt vardags-, samhälls- och arbetsliv in i skolan. Genom att filma, göra ljudinspelningar, fotografera (även text) skulle vi få in elevernas verklighet in i klassrummet och därefter kunna bygga undervisningen på det autentiska materialet. Läsplattor skulle också kunna möjliggöra studier som är mer oberoende av tid och plats.

Inom ramen för satsningen gjorde vi en mängd aktiviteter, så väl som att ta tillvara varandras kunskaper som att anlita externa aktörer. Som pricken över i:et bjöd vi in Qarin Franker, som kunde tydliggöra sin forskning och föreläsa om "Litteraitet i ett globalt, lokalt och individuellt perspektiv" samt hålla en Workshop på temat "Visuella texter/multimodala texter. Bildanalys och bildanvänding i undervisningen". Vi passade också på att bjuda in närliggande kommuner till föreläsningen.

Att starta upp ett utvecklingsarbete och utvärdera efter ett år ger indikationer på ett resultat, men för att se ett tillförlitligt resultat måste arbetet fortsätta längre än så. En del av utvärderingen visade hur positiva eleverna var till att kunna använda sin läsplatta som ett verktyg för lärandet. Något som också gav ett mervärde var att en lärarkollega, genom ett examensarbete, gjorde en större analys av samtliga projekt jag ansvarat för vilket belyste ytterligare en aspekt av de satsningar vi gjort. Resultatet visade bland annat på den positiva effekten projekten haft på lärarnas praktik och möjligheter till individanpassning. 

Förutom att ansvara för projekt var jag under året representant för min arbetsplats i ett samverkansråd för alla skolor/förskolor i kommunen tillsammans med Utbildningsnämnden och Utbildningschefen. Det var intressant och utvecklande att föra dialog i detta forum, att träffa fler lärare från kommunen och ta del av deras kunskaper, tankar och erfarenheter. 

Två Sambedömningsdagar, med lärare inbjudna från Norrbotten, ordnades i min kommun. Genom försteläraruppdraget hade jag som uppgift att fungera som moderator i en grupp för svenska och sva och senare sfi. Det blev många givande diskussioner kring bedömning och undervisning. 

Sist men inte minst hade jag, under fem veckor,  en VFU-student som utbildar sig till gymnasielärare i Svenska och Svenska som andraspråk. Då jag är ensam lärare som jobbar med sva-kurserna på grundläggande- och gymnasienivå på min arbetsplats kunde jag njuta av att ha en ämneskollega. Det blev många pedagogiska diskussioner, inspiration och tankar om undervisning och utveckling. Samarbetet fick mig också att längta än mer efter en sva-kollega på nära håll.

Försteläraruppdraget var förordnat under ett år och jag valde att inte söka tjänsten igen då mina planer för hösten inkluderar en hel del annat än läraryrket.









2 kommentarer:

  1. Tack för inspirerande läsning, det behövs! :D

    OM du är intresserad;
    Läs gärna mitt inlägg om lärarutbildningen och hur dålig jag tycker den är. Hur ska man ändra lärarnas situation och status när utbildningen har så låg nivå? Detta är värt att uppmärksammas!

    http://onlyisabel.blogg.se

    SvaraRadera
  2. Isabel, jag har svårt att ge mig in i diskussion om nuvarande lärarutbildning men det skulle vara intressant att ta del av vad det är som gör att du upplever att du inte får det du behöver genom lärarutbildningen. Alltså konkretisera och problematisera gärna. Jag skulle gärna läsa om hur de teoretiska delarna och så vidare har, inte har relevans för det yrke du utbildar dig till, hur det kan/inte kan kopplas till en undervisningspraktik. Mvh Theres

    SvaraRadera