onsdag 23 oktober 2013

Skriftspråklig kompetens

Som lärare inom vuxenutbildningen, i kurser som Sfi och Svenska som andraspråk, har jag upptäckt ett återkommande mönster. Det händer att elever klarar sina kurser i andra skolämnen, men behöver mer tid att bli färdiga med kursen i Svenska som andraspråk. För många elever är de skriftspråkliga kraven i Sva-kurserna en stor utmaning och det tar oftast  längst tid att utveckla den skriftspråkliga förmågan i förhållande till kursernas krav. Det är inte bara ämnesplanerna som ställer höga krav på skriftspråklig kompetens utan även det omgivande samhället och arbetsmarknaden. Pauline Gibbons menar i "Lyft språket, Lyft tänkandet" att de framtida samhälleliga positionerna som eleverna kommer att ta delvis påverkas av de läs- och skrivkrav skolan ställer på dem. Därtill menar Gibbons att skolan riskerar att bli en effektiv sorteringsmaskin för arbetsmarknaden.
  
Jag tror att det är viktigt att elever inom vuxenutbildningen får så mycket stimulans som möjligt att utveckla sina skriftspråkliga färdigheter. Vilka skriftspråkliga krav det ställs inom olika kurser inom vuxenutbildningen vet jag inte idag, men jag ämnar att ta reda på det i den D-uppsats jag skriver. I min uppsats kommer jag att titta på just möjligheterna till samarbete. Jag tror dock att det är av stor vikt att skolan erbjuder en språkutvecklande undervisning i alla ämnen och för att utveckla den skriftspråkliga förmågan tror jag att eleven skulle gynnas av ett ämnesöverskridande samarbete med kursen i Svenska som andraspråk. Det huvudsakliga ansvaret för att eleven ska utveckla korrekthet ska dock ligga på andraspråksläraren.  Genom att eleverna får mycket skrivträning i andra kurser och chans att uttrycka sig i skrift i olika kognitivt utmanande uppgifter så kommer de utveckla sitt skol- och skriftspråk. 

För att bli framgångsrik i sina studier och för att klara vidare studier och ta aktiv del i samhälls- och arbetslivet behöver eleverna, enligt Skolverket, ha ett rikt språk. För att klara sina studier behöver eleven utveckla ett skolspråk. Skolspråket kännetecknas av att det har mer formella drag, precis som skriftspråket. När det gäller vidare studier kommer signaler från Högskoleverket som gett ut rapporten Förkunskaper och krav  att alldeles för många studenter inte har de språkfärdigheter som behövs för att kunna uttrycka sig korrekt i skrift på svenska (vilket inte beror på ökningen av elever med utländsk bakgrund inom högskoleutbildningarna, utan språkproblemen är generella).

Utbildningen ansvarar inte bara för att eleverna ska utveckla sina förmågor inom ett ämne utan det övergripande målet är större än så. Enligt Skolverkets riktlinjer, i "Läroplan för vuxenutbildningen", ska utbildningen ge stöd och stimulans till alla elever så att de utvecklas så långt som möjligt.  I undervisningen ska läraren:  "skapa en sådan balans mellan teoretiska och praktiska kunskaper som främjar elevernas lärande och i förekommande fall samverka med andra lärare i arbetet med att nå utbildningsmålen". Läraren ska också "organisera och genomföra arbetet så att eleven utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga" samt "får möjlighet att arbeta ämnesövergripande".  

Elever som har ett annat modersmål än svenska har lika stor rätt som andra att utveckla avancerade kunskaper  för att kunna konkurrera på lika villkor i vidare studier och arbetsliv. Jag tror att vi i Sverige kunskapsmässigt vill stå oss i konkurrensen med omgivande samhällen och för att göra det måste elever som lämnar skolan ha en så god skriftspråklig kompetens som möjligt. Annars är vi kanske på väg mot det Göran Linde, professor och läroplansteoretiker förutspår i Det ska ni veta - En introduktion till läroplansteori att skrivförmåga kan bli en ny markör för studiebegåvning och "den nya intellektuella prövostenen". Frågan är om vi har råd med det?







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar