måndag 1 juli 2013

Bananfilm och lustfyllt lärande

Komvux i Kalix, som är min arbetsplats, driver ett samverkansprojekt tillsammans med Sfi i östra Norrbotten. Syftet med projektet är att Sfi-lärarna ska utveckla sin digitala kompetens. Under våren hade Sfi i Kalix tillsammans med Sfi i östra Norrbotten en utbildningsdag om hur man kan göra film och redigera med hjälp av iPad. Till vår hjälp hade vi en extern utbildare som gav oss i uppdrag att göra en stumfilm som följer den dramatiska kurvan. Kravet var också att det i filmen skulle finnas med en banan. Vi utgick från samma instruktioner och vi fick lika kort tid på oss att genomföra uppgiften. Därtill fick vi friheten att lösa uppgiften och vara kreativa i mindre grupper. Vår lärare för dagen fanns också till hands och vi vände oss till honom för att få hjälp.

Något som kännetecknade vårt filmskapande var att vi hade fantastiskt roligt både under själva skapandeprocessen men också under redovisningen då vi fick se varandras kreativa lösningar av uppgiften. Jag tror inte att ett öga var torrt av allt skrattande och åtminstone mina skrattmuskler värkte när dagen var slut. Resultatet blev innehållsmässigt varierat, men det som var gemensamt för filmerna var att de, förutom bananen, tog upp etiska och moraliska frågor. 

Det var på många sätt en mycket givande utbildning och det är en utbildningsdag som jag inte kommer att glömma i första taget. Några frågor som man kan ställa sig ur ett lärandeperspektiv är:
  • Varför tyckte jag att det var så roligt? 
  • Hade det varit lika lustfyllt om var och en av oss hade gjort en helt egen film? Varför? Varför inte?
  • Vad lärde jag mig egentligen? 
  • Varför kommer jag att minnas det jag lärde mig den här dagen? 
Jag tror att utbildningen kändes meningsfull därför att det var en utbildning som var beställd, alltså på förhand efterfrågad. Det fanns förväntningar på oss, att vi tillsammans efter en kort teoretisk genomgång skulle klara av att utföra uppgiften på en bestämd tid. Det som gjorde utbildningen rolig var att vi hade en engagerad lärare som satte vårt lärande i fokus och som gav utrymme så att vi kunde bli aktiva medskapare i lärandeprocessen. Vi hade olika förkunskaper och med hjälp av dessa kunde vi tillsammans lösa uppgiften men också problem som uppstod. I gruppen kunde vi nyttja varandras kunskaper och vi kunde diskutera och resonera oss fram till hur vi skulle lösa uppgiften. Gruppsammansättningen var sådan att den gynnade det kollaborativa lärandet. Min övertygelse är att vi, var och en, hade kunnat få ihop en egen film, men det hade inte varit lika lustfyllt. Jag tror inte heller att jag och jag utvecklat och befäst mina kunskaper utan gruppens samarbete. Det jag lärde mig handlade inte bara om hur man kan göra film med hjälp av iPaden, utan jag fick själv återuppleva hur viktigt det sociala sammanhanget är för lärandet. Roger Säljö (2000) uttrycker det så bra i "Lärande i praktiken" Det är i interaktionen som kunskaper och färdigheter får liv (s.250). Jag tror att jag kommer att minnas den här dagen för att även om det var utbildning så skedde lärandet under mindre formella former, vi fick chans att vara kreativa, pröva våra kunskaper och lära tillsammans. 

Som lärare är det också viktigt att vara elev. 





 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar